Den 24 april 2017 träffade Tobias Sunnerfjell, Emil Bolin och Torsten Hemlin (KFRs styrelses uppdrag) representanter från MFoF (Lovisa Kim och Kerstin Sahlgren). Träffens syfte var att resonera om KFR på något vis kan påräkna stöd från MFoF med utvecklandet av den nationella Familjerådgivningsportal som nätverket Familjerådgivningen och den nya tekniken har föreslagit att ska skapas. Vi hade ett intressant och intresserat möte som kort kan sammanfattas med att MFoF inte har några ekonomiska möjligheter att stödja en sådan idé och att de visade ett genuint intresse och stöd för vår idé.
MFoFs uppdrag är att samla, sprida och utveckla kunskap inom de områden de ansvarar för, bl a familjerådgivningen. Det finns olika nivåer i detta kunskapsuppdrag, dels vad vi gör som familjerådgivningar, dels hur par lever och vilka utmaninger vi ser att de brottas med. Här finns ett dilemma i att det finns så lite dokumentation om vår verksamhet. Man skulle kunna påstå att vi som familjerådgivare har målat in oss i ett hörn genom att vara tryggade av att vara en lagstadgad verksamhet med hög sekretess. Verksamheten har varit väldigt säker avseende existens. Nu ställs vi dock inför konsekvenserna av brist på forskning, dokumentation och beskrivning av vårt hantverk. Vi har också chansen att dela med oss, visa upp oss, vara stolta för det efterfrågas. Det kommer bara att gynna familjerådgivningens framtid.
En annan aspekt som var uppe i våra diskussioner var frågan hur vi kan kvalitetssäkra en Familjerådgivarportal. Behöver allt material processas genom en redaktion? Ska det faktagranskas? Av vem? Går det att lita på att vi som familjerådgivare har den kompetensen? En reflektion efter mötet var att vi idag bedriver familjerådgivning i hela landet utan någon speciell kvalitetssäkring. Det är kanske viktigare att lägga energin där än på Familjerådgivningsportalen – om man nu ska välja.
Det finns idag en motsvarande portal på nätet som är kopplad till landets ungdomsmottagningar (http://www.umo.se/) som har stöd av SKL (Sveriges kommuner och landsting). Kanske är det där vi behöver leta ekonomiskt stöd utifrån tanken att generationen som vuxit upp med UMO börjar bli föräldrar och söker information i samma medium nu utifrån de nya frågeställningarna.
Lovisa och Kerstin ska nu informera sin chef om vårt möte och våra idéer. De kommer att komma till studiedagarna i Uddevalla och förhoppningsvis får vi lite mer respons då. Kanske också lite mer stöd. Vi i arbetsgruppen avvaktar detta svar och formerar oss sedan i vilka nya kontakter vi behöver ta.
