Historik

KFR och auktorisationen – en resumé

Ingrid Rönnqvist, familjerådgivare i Södertälje gick i pension sommaren 2013. Ingrid har en lång historia inom familjerådgivning och KFR och var medlem i den första auktorisationskommittén, som bildades 1994. Ingrid har beskrivit föreningen KFR och framför allt auktorisationens framväxt under tiden 1994-2011. Läs hennes berättelse här:
Auktorisation – bakgrund

 

                                                   ***************************

Familjerådgivningen i Sverige

Utvecklingen fram till kommunaliseringen 1995
Under 1900-talet skedde stora förändringar i synen på kvinnors och mäns roller, äktenskap, samlevnad, barnafödande och separationer.
Det går att se tre bakgrundsfaktorer bakom utvecklingen av familjerådgivningen i Sverige:

1 ändrad syn på äktenskap och skilsmässa

Under flera århundraden var skilsmässa näst intill en omöjlighet av ekonomiska, juridiska och moraliska skäl. Under 1900-talet ändrades regler och synsätt efter hand så att med 1973 års äktenskapslag har individen rätt till skilsmässa, beslutet är personens eget och inget skäl behöver uppges. I den juridiska processen spelar det ingen roll vems ”fel” separation är.
Kontrollen av äktenskapens fortlevnad ändrades från en yttre samhällelig kontroll till ett individuellt val

2 preventivmedel och ändrad syn på barnafödandet

Utvecklingen gick från att samhället och männen kontrollerade barnafödandet. Aborter var straffbart och preventivmedel olagliga. Nya preventivmedel, ändrade synsätt och lagen om fri abort 1974 gav kvinnan möjlighet att själv kontrollera barnafödandet.
Under flera år var familjerådgivning en försöksverksamhet som fick stadsbidrag. Många byråer arbetade då dessutom med abortrådgivning. Villkor för statsbidragen var att mottagningen hade gynekolog-, psykiater- och juristkonsult knutna till verksamheten.

3 den ”mentalhygieniska rörelsen”

Samhällsvärderingar och människosyn förändrades genom framväxten av ny psykologisk kunskap och insikten om barndomens betydelse för människors psykiska hälsa och utveckling. Rörelsen präglades av visioner om ett bättre samhälle och en friare, mer demokratisk människa och ett samhälle där man löser konflikter med dialog och kommunikation. Tilltron till vetenskapen som grund för samhällsutvecklingen var stark. Genom rådgivning, undervisning om föräldraskap, psykologikurser, ungdomsgårdar och socialpolitik i vid bemärkelse ville man hjälpa fram ett nytt samhälle där samarbete och gemenskap på demokratisk grund kunde utvecklas.
Jämsides med detta arbete och dessa ideal fanns värderingar och forskning om rashygien och teorier om ”en bättre människa” där den grundläggande värderingen om alla människors lika värde inte gällde.

Familjerådgivningens framväxt

Under slutet av 1940-talet startade några rådgivningsbyråer på privat initiativ. Några byråer hade kyrklig tillhörighet.
Emilia Fogelklou, som var en av dessa initiativtagare, skrev om sina erfarenheter från rådgivningsarbetet – ”erfarenheten från dessa veckodagar överväldigar mig. Jag ser in i de olika slagen av mänsklig nedslagenhet och bekymmer och begriper på ett nytt sätt att vi alla äro ett. En sällsam lycka genom detta lyssnande trots allt”.
1951 startade familjerådgivningsbyrån i Stockholm. Huvudman var Stockholms barnavårdsnämnd. Familjerådgivarna var socionomer och metoden var ”casework” – ett amerikanskt, psykosocialt arbetssätt grundat på psykodynamisk teori.
Under tiden 1955 – 1995 genomfördes ett antal statliga utredningar om familjerådgivning och näraliggande verksamheter (t.ex. barn- och ungdomspsykiatri, medling, samarbetssamtal, abortfrågan).
Enigheten om att familjerådgivning var en viktig verksamhet var genomgående i alla utredningar men ända fram till beslutet var man oenig om vilken myndighet som skulle ansvara för familjerådgivningen.
De flesta familjerådgivningsbyråerna hade varit landstingsdrivna och där fanns erfarenheten och kunskapen om familjerådgivningens arbete. Eftersom landstingen utgjorde större upptagningsområden är enskilda kommuner fanns dessutom underlag för större familjerådgivningsbyråer.
Ett viktigt undantag var Stockholms stads kommunala familjerådgivning som var en stor och mycket inflytelserik verksamhet när det gällde att utforma familjerådgivningen i Sverige och att formulera professionella kriterier för kvalitet, utbildning, teori, metod, handledning, organisation m.m.
Utredarna och remissinstanserna påtalade riskerna med splittrade och alltför små familjerådgivningsenheter med kommunalt huvudmannaskap. Trots de organisatoriska svårigheterna ansåg lagstiftarna att familjerådgivning var en verksamhet som bättre hörde hemma inom kommunernas socialtjänst.
Den kommunala familjerådgivningen – utvecklingen efter 1995
1995 kom ett tillägg till socialtjänstlagen som gjorde alla kommuner skyldiga att ”..erbjuda familjerådgivning till den som begär det”.
Eftersom de flesta kommuner saknade erfarenhet av att bedriva familjerådgivning gav Socialstyrelsen ut Meddelandeblad som vägledning till kommunerna.
Kommunen är skyldig att erbjuda familjerådgivning av ”god kvalitet” och Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet

Grundförutsättningar för kommunal familjerådgivning:

  • Uppdraget är att arbeta med relationsbehandling med par, enskilda och familjer
  • Syftet är att underlätta fortsatt samlevnad, motverka destruktiva separationer, medverka till fortsatt föräldrasamarbete vid separationer, komplicerade samarbetssamtal
  • Huvuduppgiften är terapisamtal
  • Även förebyggande arbete bör erbjudas t.ex. i form av fortbildning, konsultation/handledning till socialtjänstens personal, föräldrautbildning
  • Absolut sekretess och begränsad anmälningsskyldighet när barn far illa
  • Inga allmänna handlingar som skall diarieföras, inga journaler, möjlighet att vara anonym
  • Avskiljd verksamhet (egna lokaler, väntrum)
  • Inga ”kombinationstjänster” t.ex. familjerättssekreterare/familjerådgivare pga. risken för förtroendekonflikter
  • Familjerådgivning räknas till samhällets förebyggande arbete, ”lågtröskel-verksamhet”,
  • familjerådgivarna har självständigt behandlingsansvar

Sedan kommunaliseringen 1996 har familjerådgivningen byggts ut i Sverige och antalet par och familjer som söker hjälp har ökat.
Från och med år 2004 ingår familjerådgivningen i den nationella statistik som Socialstyrelsen samlar in och redovisar varje år.

Socialstyrelsens lägesrapport 2004

2004 genomförde Socialstyrelsen en lägesrapport av familjerådgivningen som visade att:

  1. antalet familjerådgivningsärenden mer än fördubblats mellan 1986-2003
    ( ca 90 000 samtal 2003, drygt 106 200 samtal 2009)
  2. behandlingsarbetet prioriteras framför det utåtriktade arbetet
  3. väntetiderna till många mottagningar är långa
  4. familjerådgivarna är en erfaren och välutbildad yrkeskår
  5. antalet byråer med få anställda har ökat. Socialstyrelsen pekar på svårigheter att upprätthålla professionalism, kontinuitet och integritet på små arbetsplatser
  6. utvecklingen mot fler och mindre enheter minskar möjligheterna till överblick och styrning
  7. speciell kompetens krävs av kommunernas upphandlare i de fall kommunen väljer att inte driva familjerådgivning i egen regi
  8. för att säkerställa innehåll och hög kvalitet krävs uppföljning och utvärdering av verksamheterna

Forskning om familjerådgivning

2005 presenterades en doktorsavhandling om familjerådgivning ”Kärlek och Hälsa” av Ann-Marie Lundblad.

Några resultat:

  1. de flesta som söker familjerådgivning är yngre familjer med barn
  2. familjerna kommer från ALLA samhällsgrupper
  3. problemen som paren söker för har pågått under flera år
  4. före behandlingen beskrev paren allvarliga problem i äktenskaplig tillfredsställelse, allvarliga psykiatriska symptom hos både kvinnor och män, lika allvarliga eller allvarligare problem jämfört med kliniska grupper (patienter på psykiatrisk öppenvårdsmottagning, föräldrar till barn inlagda på barnpsykiatrisk klinik), kvinnorna skattade allvarligare problem än männen

Behandlingsinsatsen var relativt kort, i genomsnitt 8,8 samtal.
Efter behandlingen registrerades stora eller medelstora positiva förändringar i samtliga variabler. Kvinnor och män förändrades på likartat sätt och långtidsuppföljning visade bibehållna resultat.

Slutsatser

  1. par som söker familjerådgivning har allvarliga relationella och individuella problem
  2. familjerådgivning bidrar till förbättrade parrelationer, bättre familjeklimat och bättre hälsa för individen
  3. familjerådgivning är ett viktigt folkhälsoarbete
  4. ur samhälls- och folkhälsoperspektiv bör goda behandlingsinsatser och preventiva åtgärder erbjudas speciellt för barnfamiljer
  5. med tanke på problemens omfattning var ev. behandlingsinsatsen inte tillräckligt omfattande. Fram för allt bör kvinnornas situation uppmärksammas

Aktuella trender

Familjerådgivarnas förening, KFR, ser ett antal trender som är positiva och andra som väcker oro. Det positiva är att lagstiftningen gjort familjerådgivningen till ett utbyggt och mer lättillgängligt stöd för par och familjer.
Föreningens största oro gäller frågor kring verksamheternas innehåll och kvalitet. Begreppet Familjerådgivning och yrkestiteln Familjerådgivare är inte definierade eller omfattas av några specificerade kriterier. ”Vad som helst” och ”vem som helst” kan kalla sig familjerådgivning och familjerådgivare.
KFR utfärdar auktorisation för kvalificerade familjerådgivare enligt tydliga kriterier. Föreningen har också antagit ett policydokument som beskriver värdegrund, teorier och metoder inom kommunal familjerådgivning och som ställer kompetenskrav på familjerådgivaren.

Referenser

Kollind, Anna-Karin: Äktenskap, konflikter och rådgivning. Från medling till samtalsterapi. 2002
Prop. 1993/94:4 om familjerådgivning
Meddelandeblad 17/94
Meddelandeblad 3/95
Meddelandeblad 21/95
Meddelandeblad april 2008
Lundblad, Ann-Marie: Kärlek och hälsa. Doktorsavhandling i folkhälsovetenskap, Göteborg 2005
KFR:s policydokument