Tina Lindh, familjerådgivare i Kalmar skriver: Jag och mina kollegor i Kalmar har senaste tiden funderat mycket kring huruvida samarbetssamtal som kommer från tingsrätten (via familjerätten) verkligen bör ligga under familjerådgivningen. Denna boll kom i rullning när vi på en kurs stötte på en mycket kunnig och erfaren kollega som jobbade inom familjerätt som blev alldeles förfasad över att vi tog emot dessa samtal. Själva är vi ganska nya här och vi erkänner att vi helt oreflekterat hade fortsatt ta emot dessa samtal för det var så man gjorde här helt enkelt. Men tack vare vår kursare satte vi igång att reflektera. Vi har framförallt problematiserat utifrån rättsäkerhet, kvalitetssäkring och arbetsmiljö och anser alltmer att dessa samtal inte bör överlåtas till oss. Vi skulle vara mycket intresserade av att höra hur det ser ut runt om i landet. Tar ni emot dessa ärenden eller inte? Vad är era erfarenheter/synpunkter/reflektioner i frågan?
Torsten svarar: Jag hittade själv dessa rader i Familjerådgivningens jurisdiska ramar:
Familjerådgivningens självständighet Familjerådgivningens huvuduppgift är, att genom terapisamtal medverka till bearbetning av samlevnadsproblem och konflikter främst i par- och familjerelationer. Familjerådgivningen är en självständig verksamhetsgren inom socialtjänsten och får inte inordnas i den övriga verksamhet som bedrivs inom socialtjänsten. En förutsättning för att familjerådgivningen ska fylla sin funktion är att enskilda ska känna fullständig trygghet att de ofta känsliga personliga uppgifter som lämnas inte sprids vare sig till närstående enskilda eller andra myndigheter eller avdelningar inom samma myndighet. Behov av att värna om familjerådgivningens integritet och förtroende gör att försiktighet måste iakttas så att roller inte hopblandas på ett felaktigt sätt (Prop. 1993/94:4).
Ett vägledande uttalande finns från JO angående familjerådgivningens självständighet och varför ”kombinationstjänster” inte ska tillämpas. Det är exempelvis inte lämpligt att socialsekreterare eller familjerättssocionomer med myndighetsutövning arbetar inom familjerådgivningen (1990/2000:JO Dnr 3500-1997 s. 272).
Självständigt behandlingsansvar Socialstyrelsen har i vägledande meddelandeblad sammanfattat hur familjerådgivningen bör bedrivas. Meddelandebladen bygger på de utredningar och förarbeten som legat till grund för lagen. I socialstyrelsens meddelandeblad (17/94) angavs att familjerådgivarna arbetar med eget behandlingsansvar. Begreppet eget behandlingsansvar bygger på den tradition som familjerådgivning vilar på. Om det i anställningsavtalet formuleras att familjerådgivare har ”eget behandlingsansvar” blir det juridiskt bindande.
och
Det är inte möjligt att i enskilda fall besluta om omfattningen av behandlingsinsatsen (exempelvis av annan som chef eller utomstående ”kontroller” om t.ex. högst fem samtal), med anledning av att familjerådgivningen är en förebyggande insats och en självständig verksamhet utan myndighetsutövning (Prop. 1993/94:4). Det finns inget lagstöd för att behovsprövning/beslut om insats får göras. En osäkerhet kring rättsläget skulle då uppstå, bl a gällande möjligheten för den enskilde att överklaga ett beslut som går honom/henne emot. Behovsprövning och beslut om insats kan bara göras inom den myndighetsutövande delen av socialtjänsten med de bestämmelser om handläggning, dokumentation och rättsäkerhet som följer av det. Familjerådgivningen är frivillig och har dessutom särskilt stränga sekretessregler som i princip innebär fullständig tystnadsplikt.
När jag började som familjerådgivare fick jag lära mig att vi inte tar uppdrag på remiss eller annans uppdrag. Det är paret som söker vår hjälp. Jag har ingen referens till detta. Det innebär möjligheten att ha frivilliga samarbetssamtal på parets uppdrag, men inte på någon annans.
Åsa Tivemo, Skövde skriver: Familjerådgivningen i Skövde hade tills för några år sedan uppdraget att erbjuda de frivilliga samarbetssamtalen. De som kommer från tingsrätten låg dock hos Familjerätten pga vår sekretess och tydliga utgångspunkt i att samtal hos oss är frivilliga. När vi ville utveckla samarbetssamtalen (de frivilliga) mötte vi på patrull utifrån vår strängare sekretess tex detta att kalla personer och att uppta personuppgifter och adresser. Finns ju dessutom tydliga direktiv på att barn skall finnas med i samarbetssamtalen och där kände vi en osäkerhet i hur vi på ett bra sätt kunde arbeta med barn då vårt övriga uppdrag som familjerådgivare enbart vänder sig till vuxna . Det kan ju kanske skilja lite mellan kommunerna hur man ser på barns medverkan i samtal på familjerådgivningen.
Vi lämnade för två år sedan över samarbetssamtalen till familjerättenshandläggare och känner oss mkt nöjda med det även om det var spännande och om växlande att ha den typen av samtal också.
Hans Boström, Huddinge, fortsätter: Jag har under många år hjälp Nynäshamns kommun med frivilliga samarbetssamtal då de känner sig överarbetade. Paret själv har kontaktat familjerätten och vill ha frivilliga samarbetssamtal. Familjerätten vidarebefordrar sedan ansökan vid behov till mig. Jag tar alltså inte emot samtal som beordrats av någon rättslig instans. Jag gör själv upp med paret om tid och är tydlig med att jag arbetar under familjerådgivningens tystnadsplikt även om uppdraget kommer från familjerätten. Jag betonar att jag inte vid något tillfälle kan vittna eller dylikt i rätten. Paret behöver inte betala och det finns ingen begränsning på hur många samtal paret får komma på (detta kan kanske vara olika i olika kommuner).
Du som läser detta och har fler synpunkter att dela med dig av kan gärna förmedla dem till webbansvariga. Då kommer de att läggas ut i detta inlägg. Inlägget kommer då att i rubriken benämnas “uppdaterat”.
