Iréne Smedman, Gällivare, delar med sig med följande funderingar:
“Fråga angående introduktion till arbetet som familjerådgivare. Jag började arbeta som familjerådgivare i augusti 2017. Har en socionomutbildning, KBT steg 1, arbetat 9 år inom vuxenpsykiatrin med olika problematiker. När jag tillträdde tjänsten som familjerådgivare hade de som arbetat här tidigare slutat i juni 2017. Jag fick alltså ingen överlämning alls vare sig i praktiska saker, eller i behandlings/terapi-arbete. Har haft handledning i ärenden varannanvecka under ht-17, dock inte av en familjerådgivare. Känner mig ganska villrådig, dels i ärenden – hur kan man tänka-erfarenheter, men även i lagstiftning, vad måste jag kunna? Vad ingår i Familjerådgivares uppgifter, gränsdragningar? (Har inte hittat någon arbetsbeskrivning.) Vad kommer jag att behöva utbildning i? Vilka utbildningar är bra? Ja, det dyker upp frågor hela tiden….och har som sagt ingen att fråga. Min chef försöker att bistå mig men hon har inte den inblick/erfarenhet av just Familjerådgivningen som jag känner att jag behöver. Har du/KFR något förslag på hur jag kan göra i detta? Finns det Familjerådgivare ”online” att kontakta för introduktion i arbetet ? Kanske en knasig fråga…? Familjerådgivarna i Norrbotten har ett nätverk där vi träffas en gång i terminen och utbyter erfarenheter m.m. vilket är jättebra men som ny behöver jag mer än så.”
Torsten svarar:
“Det du beskriver är ett dilemma för alla de små mottagningar som finns i landet och där traditionen med introduktion inte ens är möjlig att bygga upp då man arbetar ensam. Tyvärr är inte arbetsgivaren speciellt bra på att stå för kontinuiteten heller, utan snarare blir det familjerådgivaren som får utbilda sin chef kring vad som gäller. Det är ju tänkt att det är här som introduktionshandledningen ska vara till hjälp. Det gläder mig att ni har en regional samverkan, då mitt intryck är att det är många mottagningar i norr som fått ny personal under senare år. Kan ni träffas oftare? Kan ni bygga upp ett nätverk för handledning, familjerådgivningsfrågor etc, som ”bevakar” och bevarar familjerådgivningsfrågor över tid oavsett vem som jobbar. Det är slöseri att uppfinna hjulet om och om igen. Det kanske är argument som arbetsgivaren är beredd att lyssna på. Även om det kostar tid och pengar just nu, så är det nog en besparing på lång sikt.
Din idé om en familjerådgivare on-line är väl inte alls så tokig. Det skulle nog kunna fungera på något sätt. Jag tror inte att du är ensam i din frustration och hanterande av alla dessa nya frågor som man möter som familjerådgivare – både sådana som kommer nära det egna livet och sådan som är väldigt främmande.”
Detta är en del av en konversation mycket väl kan publiceras under denna vinjett. Och även andra nya frågor – stora och små – som väcks i dig som läsare. Ditt bidrag kan vara dina reflektioner, som går att lägga till, eller nya funderingar, eller……
